Kommunpamparna - skämskudde fram!

Jag har lärt mig ett uttryck som jag inte trodde att jag skulle använda nån gång: SKÄMSKUDDE

Men tyvärr så har jag plockat fram den största kudden jag kan hitta inför tisdagens program i SVT 1 som handlar om Kommunpamparna. Eftersom Miguel Odhner från min kommun och mitt parti är en av deltagarna i programmen ( 4 hela timmar ) så kommer jag att sitta med kudden i knät.

Jag har sett små snuttar av programmen som har figurerat på sociala medier. Pinsamt.

Om du inte tycker det är pinsamt eller på något annat sätt vill kommentera gör det gärna i kommentatorsfältet nedan.

Ojdå. Jag såg att Socialdemokraterna i Kungälv lagt upp en ny sida där Miguel får möjlighet att kommentera det som händer i TV. Här samlar Glenn Ljunggren, som har gjort sidan, ärven bilder från facebook.  www.kommunpampar.com

Svekdebatten

I en liten rolig bok hittade jag följande krönika som har skrivits av Hans Flimmerstad:

Har folket svikit politikerna? Det är en fråga som alltmer tränger sig på i det politiska livet.
En förtroendeklyfta öppnar sig allt vidare mellan politikerna och folket.
Det svenska politiska livet är i kris.
Allt fler politiker frågar sig om folket inte lever sitt eget instängda liv, allt längre bort från politikernas verkliga behov och intressen.
Politikerna känner inte längre igen sig hos folket.
Vad vi upplever nu är att folk helt enkelt inte bekymrar sig för de problem i politikernas vardag som ligger dem närmast om hjärtat.
Den idyllisika tid då folket var lyhört för vad som rörde sig i grästopparna tycks höra till det förflutna.
Folket har blivit en sluten kast, som handlar stick i stäv mot den verkliga politikerviljan, som den avspeglar sig på kongresser och i massmediadebatten.
Det politiska livet urartar och folket hävdar arrogant åsikter och beslut som saknar förankring i politikerviljan.
Ofta får folkets egenintresse gå före politikernas väl och ve.
Det är inte ägnat att förvåna om politikerna inför ett folk som de alltmer tappar förtroende för helt enkelt flyr in i sina privata världar och helt stuntar i vad folket sysslar med under deras huvuden.
Men folket har sig själva att skylla. Det är inte politikernas fel att folket anseende rasat så katastrofalt i politikeroponionen. Folket i sin slutna värld fortsätter att älta sina eviga gamla frågor om bostadsbrist, ständigt stigande priser, sjukvårdskrisen och otrygghet på gatorna.
Inte underligt då att politikerna vänder sig bort från folket, de känner sig helt enkelt inte igen sig i folkets verklighetsbeskrivning.
Folkets arroganta hävdande av sitt problemformuleringsprerogativ stöter bort politikerna.
Det behövs ett rejält omtänkande i folkkretsar.
Folket får inte väja för beslut som svider i det egna skinnet.
Stora delar av folket är helt enkelt förbrukat och bör ersättas med nya krafter som återigen kan lyssna på sina politiker.
Politikerna måste få ett större inflytande över valet av folk. Man kan tänka sig ett reformerat valsystem där den enskilde politikerna kan påverka vilka människor han skall ha i sin valkrets. Obekväma opinioner ska inte längre kunna räkna med att bara sitta kvar i sina valkretsar bara för att de hängt med där sedan födseln.
Befolkningen måste i framtiden räkna med en fördjupad demokrati som innebär att de får gå, när de inte längre håller måttet.
Låt oss slutligen inte glömma  plånboksfrågorna.
Politikerna är hjärtinnerligt trötta på att se folk lägga beslag på kakan för egen del.
Politikerna vill själva bestämma över hur folk ska använda sina pengar.
Det är viktigt att politikerna får en allt större sfär där de känner att de bestämmer.
Folkföraktet bottnat till syvende og sidst i att folk vill lägga sig i så mycket i sin vardag och kräver allt större resurser för egen del.
Anpassar sig inte folket snart efter politikerna är risken stor att poltikerna en dag slår näven i bordet och väljer sig ett nytt folk!

(Under tiden jag skrev av denna ironiska krönika, slog mig tanken att, det finns säkert en del politiker som har dessa åsikter. Jag har träffat en del som... jag nämner inga namn, men de finns bara en valsedel bort.)

Varför jag bloggar.

Den senaste tiden visar med alltför stor tydlighet att det bara finns en offentlig röst i den politiska debatten och det är den politiska majoritetens röst. Oavsett om det är kommersiell eller samhällsägd media så är det majoriteten som får störst utrymme och det sista ordet.

Som förtroendevald fritidspolitiker kommer jag i kontakt med en hel del frågor av olika slag som jag måste ta ställning till. För en utomstående kan det säkert ibland tyckas att vissa beslut är märkliga. Här har jag utrymme att förklara mitt ställningstagande.

Ibland kanske jag ställer frågan till mina läsare om en aktuell fråga, eller filosoferar över ett politiskt ämne.

Men det kan också hända att jag låter mina läsare komma in i de stängda rum som där endast de förtroendevalda har tillträde och dela med mig av bilder och dialoger.

Vi får se vad bloggandet leder till. Välkommen!